Jag kallar mig bluesentusiast. Men det var först idag jag lärde känna Joanne Shaw Taylor från Birmingham. Detta är genant. Hon är nämligen helt underbar. Hennes gitarrspel har allt: solid och tydlig förankring i det gamla – Albert Collins, BB King, Freddie King, T-Bone Walker och Jimmie Hendrix – utan att bli efterapande eller förutsägbar. Hon spelar dynamiskt, aggressivt, har fantastiskt tajming, fantastiskt vibrato, kan shredda Paul Gilbertinskt/(ianskt?) och hon är inte rädd för att spela precis lagom in and out of the pocket. Hon har snygga gitarrer OCH hon kan sjunga på riktigt.
Bluesbloggen 
Har lyssnat lite på Joanne Shaw Taylor’s skivor men tyckt att en hel del låtar varit för popiga. Men live så var det ju en helt annan sak. Råare och mycket mer blues. Skulle gärna se henne på en klubbspelning på KB 🙂
Jag håller med! Det är sällan man hör en bra studioplatta med blues? Svårt att fånga nerven kanske. Sedan tror jag att många pressas att spela in tillgängliga cross over-låtar för att det ska slå?