Guide: såhär lyssnar du på BB King

BB Kings reaktion på blueslistan.
BB Kings reaktion på blueslistan.
BB King har avlidit, 89 år gammal. Detta var på inget sätt oväntat. Han var gammal och hälsan hade under den senaste månaden sviktat, vilket får sägas tillhöra ovanligheterna. BB King var känd som en slitvarg och notorisk gentleman när det kom till att uppfylla sina förpliktelser. Ulf Lundells gamla devis om att en inställd spelning också är en spelning var inget för honom.

Jag hoppar över alla biografiska oväsentligheter och går rakt på musiken, det viktiga. BB King har ett stort antal album på Spotify. Vilka ska man lyssna på? Svaret är som så ofta: det beror på. Men expertisen, till mig vilken jag blygsamt sällar mig, skulle förmodligen peka på de album BB King släppte under säg 1960-1970-talet. I synnerhet liveplattorna, och i synnerhet Live at the Regal, som har kommit att symbolisera det sound han hade under 1960-talet.

Detta är inte alls fel men jag skulle i sammanhanget även vilja lyfta fram den betydligt råare och mer spartanska Blues is King som känns ännu mer nära och påtaglig i sin upptagning. Lyssna till exempel på Gamblers blues och Nightlife och säg att du inte älskar BB King. Det går inte, jag lovar. Spotify daterar den till 1967. Jag vill hävda att det står 1966 på min vinylutgåva (finns i förrådet), men det känns som en i sammanhanget oväsentlig detalj.

Jag vill också nämna de två liveplattor med Bobby Bland som han gav ut. I synnerhet den första, Together for the first time, är en härligt stökig historia.

Continue reading ”Guide: såhär lyssnar du på BB King”

Peter Banks, Johnny Marr och BB King

Jag hade faktiskt missat att Peter Banks, gitarrist på Yes två första album, har gått bort, endast 65 år gammal. Även om Steve Howe har kommit att bli den gitarrist jag mest förknippar med bandet, kan Peter Banks roll i bandet knappast underskattas. Lyssna själv på det självbetitlade debutalbumet Yes från 1969. Ett något råare, mer organiskt sound än det som komma skulle några år senare. Själv uppskattar jag ju det hatade Tales from the topographic Oceans från 1973. Extremt bombastiskt och för mycket av allt.

Annars då?

Lyssnat – en smula – på Johnny Marrs nya The Messenger. Helt klart bra, men någon saknas. Gissa vem, etc etc! Kanske ett bevis på att ett band alltid behöver en stark och personlig sångare vilket Johnny Marr inte är. Men visst finns det guldkorn.

Äntligen har Spotify laddat upp den fantastiska liveplattan Together for the first time med BB King och Bobby ”Blue” Bland från 1974. Bara att lyssna och njuta av två killar som spontant och otvunget gör saker tillsammans!

Missa för allt smör i Småland inte heller Live att Filmore East från 1971. Epic stuff!

O.V. Wright – världens mest underskattade röst?

På Spotify finns cirka fyra låtar med O.V. Wright. Detta är väldigt obegripligt. Lika obegripligt som att när man pratar soulkungar mycket sällan nämner O.V. Wright. Jag förstår det icke. Han ÄR southern soul och har en röst att dö för. Eller hade. Han dog redan 1980, 41 år gammal, i en hjärtattack. I alla sammanhang och i detta i synnerhet, något ofantligt för tidigt. Kanske kan detta möjligen också vara en del i förklaringen till att han inte riktigt nått upp till samma kommersiella höjder som till exempel Percy Sledge, Al Green eller Bobby ”Blue” Bland.

För mig är O.V. Wright en av de största rösterna. För övrigt är han inte helt oväntat en av Sven Zetterbergs förebilder.

Dag 21: En låt jag lyssnar på när jag är lycklig: Let the good times roll

Bobby Bland  - still going strong.
Bobby Bland - still going strong.

En fantastiskt energi och glädje, som förhoppningsvis sprider sig till och parar sig med den glädje man själv upplever, alstras ur den fantastiska energi som uppstod mellan BB King och Bobby ”blue” Bland i en inspelning från The Cocoanut Grove från 1976. Dessa två bluesgiganter har spelat in två livealbum, båda under 1970-talet, båda klart hörvärda av olika anledningar.

Together from the first time från 1974 präglas av en intim, svettig klubbstämning med mycket ”ad lib” och inspiration.

Together again live från 1976 då, har en något pampigare, luftigare bigbandfeeling. Fläskigare, maffigare och fler hästar under huven. Let the good times roll, som de inleder med, tycker jag är en helt magisk version av låten. Då ska man komma ihåg att det är en riktig jumpblues-klassiker, skriven av Louis Jordan, ännu en av många legender, och utgiven redan 1946.

Vilket som är bäst? Ren smaksak. Köp båda! Finns ej på spottan.

Här ett klipp från 1977. Två killar har väldigt roligt när de visar vem som fullständigt ägde scenen under 1970-talet. Man skulle varit där.

Dag 8: En låt jag kan hela texten till: Stormy Monday

T-Bone Walker - mannen bakom Stormy Monday.
T-Bone Walker - mannen bakom Stormy Monday.

Stormy Monday är låten jag lite skämtsamt brukar kalla mitt paradnummer. Det är den första blueslåt jag spelat live och således en av få låtar där texten verkligen sitter i ryggmärgen. Jag kan den verkligen inifrån och ut, just av denna anledning. Annars har jag svårt att memorera texter till 100 procent.

Stormy Monday är en verkligen en av bluesens absoluta evergreens – värdigt nog. Det är mitt intryck att många människor förknippar den med The Allman Brothers klassiska version från live at The Filmore East från 1971. Det är inte så konstigt. Det är en väldigt bra något uppjazzad version som bandet levererar när det befinner sig på karriärens höjdpunkt. Man ska inte heller glömma Bobby ”Blue” Blands silkeslena tolkning.
Continue reading ”Dag 8: En låt jag kan hela texten till: Stormy Monday”