Det kan inte vara lätt att vara rasist-rockare

Just precis.
Just precis.

Detta var onekligen en fyndig PR-manöver. Exit Deutschland, som hjälper nazister och främlingsfientliga personer att hoppa av sina olika organisationer, gick under cover på en högerextrem rockfestival, och delade ut gratis t-shirts med ”coolt” rasse-tryck. När t-shirten gått en omgång i tvätten framkom dock ett helt annat budskap. Smart!

Men det som egentligen intresserar mig är att det finns något så bisarrt som en rasistisk/nationalistisk rockfestival. Ingen musikalisk företeelse förefaller mig mer motsägelsefull.

En högerextremistisk rockfestival borde nästan vara en omöjlighet. Detta för att själva formen för, och det rent musikaliska ramverket som musiken existerar i, i sig är det yttersta uttrycket för frihet, öppenhet och uppluckrandet av gränser – mentala som fysiska. Det vill säga allt det som en rasist hatar.

Continue reading ”Det kan inte vara lätt att vara rasist-rockare”

Annonser

Dramat fortsätter. Och varför är inte svensk politik så här kul?

The story goes on. Säga vad man vill om britterna, men de uppfann begreppet wit. Och bevisar ständigt varför. Johnny Marr och Morrisseys fördömande av David Cameron om Smithsfan har letat sig ända in i parlamentet. Notera hur David Cameron inte tappar tråden för en sekund utan replikerar med självdistans. Varför är det aldrig såhär i Riksdagen? Då hade jag tittat på debatterna.

Bekräftar sjukvården otidsenliga värderingar?

Min före detta kollega Midia Osman Taha har gjort ett radioinslag om att kvinnor i Sverige med utländsk bakgrund får psykiska besvär av att gå till en manlig gynekolog. Genant kanske. Men psykiska besvär? Jag vet inte. Men, det är onekligen en intressant fråga som ställer en del frågor på sin spets.

Continue reading ”Bekräftar sjukvården otidsenliga värderingar?”

Morrissey och hans djur

”I would like to, if I may, offer support to Johnny Marr who has spoken out to the media this week against David Cameron. To those who have expressed concern over Johnny’s words in view of the fact that David Cameron has pledged immense allegiance to the music of the Smiths, I would like to try to explain why I think Johnny is right not to be flattered.”

Jodå, Morrissey ger Johnny Marr sitt fulla stöd i fördömandet av David Cameron som Smithsfan. Inte för att han är konservativ dock. Utan för att han tycker om att jaga. Morrissey skriver även att han ångrar att han en gång började gilla Roxy Music, eftersom det även uppdagats att Bryan Ferry gillar att jaga.

Ett RUT-avdrag värt namnet?

Rut från Hässelby i Ring P1 klagar på att Sveriges Radio jämnt hänvisar folk till webben. ”Det är diskussionsforum hit och dit. Jag tycker det är som att få en tidning med bara rubriker”, säger Rut som säger att hon som pensionär inte har råd till en dator. Jag har jobbat som webbredaktör på Sveriges Radio under två år och är van vid resonemanget.

Continue reading ”Ett RUT-avdrag värt namnet?”

Digitala infödingar my ass

Här bloggar Joakim Jardenberg vist om de ganska löjliga begreppen digitala infödingar och digitala invandrare. När jag arbetade på Sveriges Radio hyrde företaget in en skrämselkonsult som inför en fullsatt hörsal förklarade 1) Ni som inte är födda med internet ligger i bakvattnet. 2)Era barn vet mycket mer.
Ingen opponerade sig. Den med powerpointen har alltid rätt.  Continue reading ”Digitala infödingar my ass”

Smithsfansen växer upp och betalar förmögenhetsskatt

Johnny Marr röt till på Twitter häromdagen. ”David Cameron, stop saying that you like The Smiths, no you don’t. I forbid you to like it.”, twittrade han. För Johnny Marr, som säkerligen identifierar sitt gamla band med den rödaste arbetarklassen i Thatchers England, förefaller det säkert helt obegripligt att självaste Toryledaren är ett stort Smithsfan.  Continue reading ”Smithsfansen växer upp och betalar förmögenhetsskatt”