Gary Moore – gudabenådad ambassadör för bluesen

Gary Moore - född till att spela blues.

Det finns naturligtvis mycket kvar att säga om Gary Moore som nu är död. Han är en legend. En stilbildande inflytelserik gitarrist som säkert har inspirerat tusentals tonåringar till att köpa en gitarr. Och sedan låsa in sig på pojkrummet (tyvärr handlar det oftast bara om pojkar) för att sedan öva, öva, öva. Vem vill inte sätta Still got the blues och Parisienne Walkways ton för ton?

Den omåttligt begåvade Helsingsborgsgitarristen Magnus Olsson nämner Gary Moore som en förebild och inspiratör. Jag tror han på ett gitarrforum en gång skrev något i stil med ”Gary Moore är bäst i världen på att vara Gary Moore”.  Ganska summerande! Man känner igen Gary Moore. Han stod ut från mängden.

Det jag först och främst tänker på när man nämner Gary Moore är TON. Den feta bluesiga tonen fanns där alltid, även i de mest flyhänta hårdrockseskapaderna. Inte konstigt alls utan helt logiskt då Gary Moores stora källa till inspiration var Peter Green.  Fleetwood Macs leadgitarrist som ordförande BB King utnämnde till den bästa vita bluesgitarristen där någon gång under 60-talet. Vilket ju borde gjort Green mer än stolt då hans gitarrspel till 90 procent bestod av en uppsättning BB King-fraseringar.

Så steget från 80-talets hårdrockskarriär till 90-talets blueskatalog var egentligen inte så stort. Men ändå, lätt var det inte. Bluespubliken  – delar av den – tyckte Moore var för hårdrocksorienterad. Hårdrockspubliken kände sig sviken och under något framträdande på Sweden Rock ska Moore ha blivit utbuad eftersom han spelade för mycket blues.

Istället tror jag att Gary Moore, med sitt fantastiska och lättillgängliga gitarrspel, blev en ambassadör för bluesen i mainstreamkretsar. Jag är helt övertygad om att Still got the blues har lett in fler människor på bluesspåret än någon annan låt. Ur den synvinkeln kan man lugnt hävda att Gary Moore är en av världens viktigasta bluesgitarrister.

Jag skriver ”är” för även om han lämnat oss, finns musiken kvar. Får jag nämna en bluesplatta med Gary Moore väljer jag tveklöst Blues for Greeny där Moore tolkar Fleetwood Macs tidiga låtar. Sjukt bra och ett kvitto på att Gary Moore var född till att spela blues.

Jag saluterar genom att hålla grannarna vakna till tonerna av the Supernatural och Need your love so bad.

Tonen. Tonen dröjer kvar.