Ernest räddar julen från 1988 är en film som lyckas kombinera klassisk amerikansk idiot- och lyteshumor med traditionell julvärme och en plot som i sammanhanget får ses som ganska sammanhållen.
Jultomten, spelad av Douglas Seale, börjar bli gammal och har hittat en ersättare i genomgoda barnprogramledaren Joe Carruthers, spelad av Oliver Clark.
Naturligtvis går inget som planerat och det blir upp till klumpiga men välvilliga Ernest, spelad av Jim Varney (RIP) att se till att allt faller på plats, vilket det naturligtvis i slutändan gör.
Filmens styrka ligger i Jim Varneys repliker som ofta består av skämt och onliners så medvetet dumdryga att de blir fantastiskt roliga.
Jim Varneys mimik må vara väl överdriven vid en kritisk granskning (vad nu det ska vara bra för) men blir oundvikligen roliga i det närgångna kameraperspektiv som används.
En höjdpunkt är Jim Varneys olika utklädnader. Som när han till exempel klär ut sig till fängelseinspektör för att få ut tomten från häktet, eller när låtsas vara mor till den sliskiga producenten som försöker pressa Oliver Clarks karaktär till att sälja ut sig själv till en trivial och smaklös skräckfilm.
Här finner vi en klassisk vägvalstematik, då Oliver Clark, pressad av yttre materiella omständigheter (hans barnprogram läggs ner) är nära att byta ut sin integritet mot ett fett filmarvode.
Men, när han väl övertygats om tomten existerar, är valet självklart och julen är räddad.
Läs en varm tillbakablickande recension av Enest räddar julen.
Bluesbloggen 