För en del kanske Pink Anderson (1900-1974) mest är känd för att ha inspirerat Syd Barret till att döpa sitt band till Pink Floyd. (Pink efter just Pink Anderson och Floyd efter Floyd Council, en annan bluesartist). Men helt klart är Pink Anderson en bluesman som förtjänar sin plats i blueshistorien. Han spelade en blandning av blues, ragtime, och countryblues, kryddad med en röst som drog kanske inte till det råa, utan snarare till matta, torra och lugnt prosaiska.
Att han tvingades dra sig tillbaka från turnerandet redan 1957 på grund av hjärtproblem, torde vara en anledning till att hans musik inte drogs med i den bluesvåg som drog fram knappt 10 år senare då band som Yardbirds, John Mayall and the Bluesbreakers, Cream, etc. lyfte fram äldre svarta artister.
Bluesbloggen 