Idag vill jag ha ett ”död mans grepp” om musiken

Larry Carlton och Steve Lukather - jazzrock som funkar.

Jag har tidigare uttryckt mitt ganska starka ogillande inför det som ofta kallas jazzrock (till exempel Steely Dan). Finns det inga undantag? Möjligen Larry Carlton. Om nu det är jazzrock. Här lirar han tillsammans med Steve Lukather (från Toto). Lyssna på liveversionen av Carltons klassiska ”hit” Room 335. Jazz möter Rock. Lukathers rockiga aggressivitet harmonierar alldeles utmärkt med Carltons slicka jazz.

Egentligen vet jag att jag är alldeles för erfaren för att så kategoriskt avfärda en schanger, eller artist. När jag var 16 och började lyssna på blues avfärdade jag Stevie Ray Vaughan som ”gitarrunk” när en, lite visare, kompis försökte introducera mig för hans musik. Vilken rookie jag var. Något år senare dyrkade jag SRV och försökte planka alla hans licks. (Misslyckades.)

Mollharmoniskt intro

Varför, in the name of fuck, väljer jag en header med min gitarr och förstärkare som motiv? Vad rör sig i min hjärna? Det är ju så otroligt töntigt detta med killar och gitarrer. Det är lika originellt med killar som spelar fotboll eller golf. Lika sexigt och lukrativt som att spela tv-spel. Tycker jag då.

Tjejer tycker att killar som kan ett ackord är det absolut sexigaste som finns. Det är verkligen helt sjukt. Hade jag någon som helst koncept om kvinnors frigörelse och självständighet, föll allt när jag lärde mig spela lite gitarr som 16-åring. Alla tjejer oavsett ålder faller. Inget omdöme.

Har du någon gång träffat en trevlig tjej som dejtar en kille som 1) är en idiot 2)inte har några pengar? Han spelar troligen gitarr.

Här ser ni en kille som verkligen kan lira. Fattat grejen.