Retorisk fråga: Kan få nog av BB King? Svar nej. I synnerhet inte när det gäller alla hans fantastiska liveframträdanden från 60- och 70-talet. Jag lägger upp några klipp. Möjligen har jag lagt upp några av dem förut, men jag vet att några av dem är nya för mig. Bland annat några från en klassiska Sing Sing-spelningen 1974.
Etikett: Rumble in the Jungle
Ingen kan röra BB King
Det finns vissa saker inom blues, och bluesgitarr, som aldrig upphör att fascinera mig. BB Kings gitarrspel och enastående vibrato är en sådan sak. Jag kan inte förstå det. Jag kan inte förstå hur gitarrist efter gitarrist kan planka det ena Kingsolot efter det andra, utan att riktigt komma i närheten. Gudarna ska veta att Peter Green (Fleetwood Mac) kom nära i slutet av sextiotalet. Ett mer nutida exempel är Otis Grand, som jag i Eslöv för ganska många år sedan nu, satte det en BB King-solot efter det andra. Han är ohyggligt duktig. Men ingen når upp till originalet.
Detta är väl om något ett kvitto på människans individualitet. Fast alla försöker dublicera det BB King gör, är det bara han som kan få det att låta så himmelskt, avslappnat och känsligt.