Hjälp Aris och Sofia med bostad i Stockholm

Aris och Sofia - på jakt efter bostad i Stockholm.
Aris och Sofia – på jakt efter bostad i Stockholm.

Jag har genom kontaktpersonverksamheten i Malmö träffat Aris och hans sambo Sofia, färdigutbildad sjuksköterska. De kommer från Grekland och har bott i Sverige i nästan två år. De har båda lärt sig bra svenska och har helt enkelt bestämt sig för att bo här. De gillar till och med snö och kyla (!)

Till saken: Aris har fått jobb på en skola i Bromma under ett år som fritidspedagog. Och nu behöver mina grekiska vänner någonstans att bo i Stockholmsområdet. Det behöver inte vara jättenära Bromma, de är naturligtvis beredda att pendla så långt det är möjligt.

Det vore otroligt snällt om du helt enkelt hörde dig för om någon har en bostad att hyra ut, för att på så sätt hjälpa två duktiga och ambitiösa personer, som har valt att börja om helt på nytt just i Sverige. Du kan höra av dig här på bloggen genom att kommentera, eller mejla Aris direkt: arispapan@yahoo.com

Och jo. Aris gillar bra musik, som till exempel Rory Gallagher. Så detta är bluesrelaterat.

Rory Gallagher lät gitarren tjuta lite bäst fan den ville

Rory Gallagher. Som alla andra bra gitarrister gjorde han rejäla miner.
Rory Gallagher. Som alla andra bra gitarrister gjorde han rejäla miner.

Rory Gallagher är gitarristen för dig som gillar när den kompromisslösa bluesen möter rock med en touch av country. Eller ja, Rory Gallagher är en artist för alla egentligen. Gallagher lyckades kombinera frenetisk intensitet med teknik, känsla och tajming.

Bäst är liveplattorna, inte helt oväntat. Han behärskade hela spekrat. Täta boogies. Långsamma slidenummer och vass bluesshuffles som går direkt mot strupen. Och finstämda bluesballader. Och utflykter mot det betydligt mer laborerande. Lyssna, till exempel, på jazziga There’s a light.

I Rory Gallaghers gitarrspel kan man rimligen dra slutsatsen att gitarrister som Stevie Ray Vaughan och Eddie Van Halen har hittat influenser. Jag tänker framförallt på Gallaghers enorma ”bett” och attack i gitarrspelet. Hans fantastiska diskantrika ton kom att bli hans signum och ett skolexempel på hur man bäst nyttjar en gitarr med single coil-mickar. Istället för att försöka undvika rundgång och skrikiga övertoner gjorde han det rakt motsatta. Hans pinch harmonics och ettriga bends särskiljde honom från mängden.

Bäst är inte helt oväntat liveplattorna. Jag har såklart gjort en liten lista.