Blev under semestern rekommenderad av min Twitter- och bluespolare Peter att lyssna på Shoshana Bean. Hörsammade uppmaningen först idag och känner redan nu att jag kommer att spela denna tjejens två soloalbum en del framöver. Hon har en karriär på Broadway i bagaget och visst märks det att hennes röst är skolad. Men det stör inte alls, hennes röst passar perfekt i en moderniserad Motownkontext med mycket själ, hjärta och lite smärta.
Påminner hon inte lite, lite om Gabrielle?
Katie Webster är en boogie woogie queen jag precis upptäckt. Med ett intensivt pianolir som skulle få Jerry Lee Levis att svettas och med en röst fullt jämförbar med koko Taylors är detta en artist väl värd att lyssna in sig på.
Hon spelade med Otis Redding redan under 1960-talet och hörs även på klassiska Live At The Whiskey A-Go-Go från 1967. Hon skulle egentligen ha följt med på det plan som skulle komma att bli Otis Reddings död, men på grund av att hon var gravid stannade hon hemma. Hon slutade märkligt nog att uppträda efter hans död – enligt Alligators hemsida på grund av ren förtvivlan.
Comebacken kom först under 1980-talet då Webster började turnera i Europa. 1988 skrev hon på för legendariska Alligator records. 1993 fick hon en stroke som delvis förlamade hennes vänsterarm, vilket ändå inte fick henne att sluta turnera helt.
Döden kom för tidigt, redan 1999.
Bluesbloggen 