Take five – helt enkelt en jäkligt bra låt

Dave Brubeck

Igår dog Dave Brubeck, 91 år gammal, av hjärtsvikt, en dag innan sin 92:a födelsedag. Jag kan inte trovärdigt påstå att jag har en stark relation till denna jazzgigant.

Jag kan däremot bedyra att George Bensons version av Take five gjorde ett starkt intryck på mig för typ tio år sedan, när jag först hörde denna klassiska jazzstandard. Virtuost och rått, men ändå sofistikerat.

Just då visste jag inte att låten från början var Dave Brubecks skapelse, men det gick givetvis upp för mig senare. Likaså vilken gigant han var. Och är.

 

Estelle – ett fräsigt bluesnamn

Så fick hon alltså namnet Estelle, tösabiten. Ett namn som cirka alla, rojalister och republikaner, verkar ha någon mer eller mindre välgrundad åsikt om. Jag hoppas att Estelle får ett bra och fint liv, även om jag hade föredragit att rösta fram min framtida statschef i ett demokratiskt val. (Kanske skulle jag rösta på Estelle, vem vet, men jag vill gärna välja!)

I vilket fall. Jag tycker det är ett tjusigt och fräsigt namn på en tjej. Det har dessutom vissa bluesanor! Estelle Yancey, född Estelle Harris i Chicago 1896, sjöng blues, bland annat tillsammans med sin make Jimmy Yancey, som spelade piano.

Nedan tillsammans med Little Brother Montogomery

Katie Webster spelade trots förlamad vänsterhand

Katie Webster.

Katie Webster är en boogie woogie queen jag precis upptäckt. Med ett intensivt pianolir som skulle få Jerry Lee Levis att svettas och med en röst fullt jämförbar med koko Taylors är detta en artist  väl värd att lyssna in sig på.

Hon spelade med Otis Redding redan under 1960-talet och hörs även på klassiska Live At The Whiskey A-Go-Go från 1967. Hon skulle egentligen ha följt med på det plan som skulle komma att bli Otis Reddings död, men på grund av att hon var gravid stannade hon hemma.  Hon slutade märkligt nog att uppträda efter hans död – enligt Alligators hemsida på grund av ren förtvivlan.

Comebacken kom först under 1980-talet då Webster började turnera i Europa. 1988 skrev hon på för legendariska Alligator records. 1993 fick hon en stroke som delvis förlamade hennes vänsterarm, vilket ändå inte fick henne att sluta turnera helt.

Döden kom för tidigt, redan 1999.