Igår fyllde Buddy Guy år. Hans karriär får väl sägas ha fått en nystart i början av 1990-talet, även om jag håller hans gamla inspelningar från 60- och tidigt 70-tal högst. I synnerhet de album han spelade in med Junior Wells.
Denna inspelning från 1970 är dessutom smoking hot!
Ända sedan jag häromdagen upptäckte denna platta, har jag återupptäckt Junior Wells, denna Chicagobluesens munspelsmaestro, som har spelat med både Muddy Waters och Rolling Stones. Bäst är naturligtvis hans fantastiska inspelningar med Buddy Guy, en kombination som på pappret kanske borde vara något vansklig. Två stora egon, två personligheter med krav på utrymme, på samma scen? Går det?
Det funkade i alla fall mer än väl. Lite upplever jag att Buddy Guy visade prov på klass, genom att möjligen ta ett litet steg tillbaka och demonstrera vilken fantastisk kompgitarrist han är, genom att ibland mer satsa på små fills, snarare än de blixtrande kulsprutesolon han annars gjort sig känd för.
Buddy Guy och Junior Wells är ett gammalt radarpar som har spelat in många plattor tillsammans. Jag trodde såklart inte att jag hört dem alla. Men kanske de bästa. Jag hade fel. Idag stötte jag på detta fantastiska album på Spottan. Blues jam live audio Junior Wells with Buddy Guy & Roy Hytower & Pistol Pete. En otroligt inspirerande titel, not.
Jag vet ärligt talat mycket lite om dessa två andra herrar, Roy Hytower & Pistol Pete. Världens fulaste omslag, om det än kan kallas det, men vilken inspelning! En pärla med mycket nerv och närvaro. Men när är detta inspelat? Beats me! Bästa spåret: Mannish Boy.
Gör jag bort mig nu?
Bluesbloggen 