Nytt jobb, ny platta med Van Halen – bra liv

Det var inte riktigt igår jag bloggade. Ursäkt? Ingen direkt. Har helt enkelt inte haft någon större lust. Vill folk läsa om blues?, tänkte jag. Kom sedan fram till att jag skiter i det. I’m gonna play this thing until the day the day I die, som BB King sjung om sin gitarr en gång. Oklar analogi.

I övrigt har det hänt roliga grejer. Jag har fått ett nytt mycket spännande jobb i Vellinge, som kommunikatör med inriktning på sociala medier. Läs mer om hur det gick till här. 

I övrigt. Jag tränar en del löpning och styrka (syns icke), och håller långsamt på att hitta tillbaka till gitarren. Långsamt. Försöker nu lära mig Eruption. Slutar väl med att jag lära mig en tiondel i vanlig ordning.

Snart är det jul. Och då ska jag väl ändå köpa en julklapp till mig själv va? Va? Det ska jag väl, va? Men vilken? Rösta om du vill. 

Har för övrigt återinsnöat lite på Van Halen, som tydligen ska släppa ny platta. VERY EXCITE, för att citera Borat.

På väg hem från jobb

Sitter på tåget på väg hem från första arbetsdagen nästan två månader. Jag kan bara konstatera att pendla fortfarande är lika värdelöst som alltid. Punkt.
I övrigt känns det förvånansvärt skönt att äntligen ha ett jobb igen. Trodde jag aldrig jag skulle skriva det, men det känns på något sätt skönt att träda in i ett jobbsammanhang med kaffeautomat, lunchrum, skrivbord, jobbmejl och kollegor. Otroligt men sant.
Säga vad man vill om Moderaterna. Men de slog åtminstone huvudet lite på spiken i sina propagandafilmer inför valet. För visst är självkänsla en ytterst relevant anledning till att jobba. Att fika likaså. Kärlek på jobbet det vete fan dock.
Första avklarade jobbdagen ska firas med löprunda. Äntligen.

Vill företagen anställa Kristi Brud?

Jag har i grunden ganska liberala grundvärderingar. Mina mamma är från Polen och jag har sedan barnsben blivit upplyst om hur kommunismens grova brott. Framförallt var toalettpappret i väldigt dåligt skick. Detta minns till och med jag från barndomen. Men allt var inte sämre.

Till exempel fick alla jobb och sprit. Och framförallt ger jag mig fan på att man slapp läsa de horribla jobbannonserna man läser i blandekonomin Sverige anno 2010. Jag har en jävligt grundläggande fråga, riktad till näringslivet rent generellt: Vill ni på allvar anställa psykopater med grova narcissistiska personlighetsstörningar? Det verkar så.

Många jobbannonser jag läser är så sprängfyllda med hyperboler och fantasifulla superlativ att jag inte ens skulle drömma om att söka tjänsten. En chef som i en annons söker ”den bästa”, ”den vassaste” och så vidare vill jag inte jobba för. Jag utgår från att det är en vidrig arbetsplats. För vilka människor söker sig till en sådan machomiljö?
Jag avskyr människor som tycker de är bäst. (Jag like:ar Jantelagen på Facebook.)
Vi tar några exempel!