Det har varit ett turbulent halvår och ibland tappar man på något sig själv i allt som händer. Det är svårt att förklara – inget överdramatiskt har hänt (i mitt liv) – men ibland tappar man fotfästet, och fokus. Man trillar. Reser sig upp, tror allt är ok och sedan trillar man igen. Man blir trött.
Man blir distraherad och ofokuserad. Man bloggar inte heller särskilt mycket. Hjärtesorg tenderar i motsats till den allmänna uppfattningen inte gynna kreativiteten. Inte för mig i alla fall.
Eller kanske lite. Jag har börjat öva lite mer på gitarren. De trista grejerna. Skalövningar och annat. Det repetitiva lugnar mig.
Men idag, när jag vaknade, kändes något. Jag är ju för fan bluesman. Jag har gått igenom saker i livet som gör att jag nog borde ge mig själv ett break och känna lite stolthet över att vara den jag är (med alla brister) och där jag är.
Så idag blir det Fjellis tolkning av Walking blues på repeat. Man måste gå vidare.
Bluesbloggen 