J Geils avled under tisdagen, 71 år gammal. Som jag tidigare skrivit på bloggen var J Geils gitarrspel undervärderat och delvis missförstått i den meningen att hans främsta bedrifter kom antingen före eller efter det kommersiella genombrottet under 80-talet. Det tidigaste plattorna var stökiga bluesrocktillställningar (lyssna särskilt på ”Full house”) och på äldre år spelade J Geils in flera bra swing- och jazzalbum, bland annat tillsammans med Duke Robillard.
The J. Geils Band är verkligen ett klassiskt one hit wonder band. Om man möjligen bortser från Love Stinks (som fick en revival i filmen The wedding singer), är bandet känt för en låt: Centerfold. Den jävla Centerfold. Alla de som hade sin festperiod under 1980-talet måste verkligen spytt på denna låt, då jag utgår från att den spelades jämnt, jämnt. Som In Da Club, fast mer Svenne Banan och jobbigare.
Och så orättvist mot The J. Geils Band som under 1970-talet var en synnerligen fläskig rhythm and bluesorkester men många hästar under huven. Kanske inte det fetaste av det fetaste – men jäkligt bra. Fortsätt läsa ”The J. Geils band – så mycket mer än bara Centerfold”
Bluesbloggen 