Smooth morning jazz med @MagnusMosen

Jag i min Smooth studio.
Jag i min Smooth studio.

Jag har börjat med en ny gratistjänst på Twitter. Smooth morning jazz med @MagnusMosen. Varje vardag mellan 06:45-08:00 (cirkatider) twittrar jag ut sammetslen morgonjazz. Speciellt for the ladys såklart, men alla är välkomna. Alla låtar som spelas läggs till i min Smoothlista på Spotify.

Just denna morgon fokuserade jag på George Benson och Al Jarreau. Får se hur vad det blir imorgon bitti. Har en känsla av att Al Jarreau kommer att dominera ett tag till, men självklart kan vi räkna med en hel annat. Vi kan väl säga att min definition av jazz, just i detta sammanhanget, är extremt generös.

 

Annonser

Dag 27: En låt jag skulle vilja kunna spela på instrument: Take five (George Benson)

Alltså. Det finns ju hundratals låtar jag skulle vilja kunna spela på gitarr. kanske tusentals? Omöjligt att välja en. Men idag är jag på jazzigt George Benson-humör och jag lyssnar speciellt på hans fantastiska tolkningar av Dave Brubecks klassiska standard Take five. Vilka licks han ligger inne med Benson. Jag tycker nog han är världens bästa gitarrist. Fantastiska chops, fraseringar men också smakfulla Wes Montomerianska oktaver. Kungen. Dessutom: världens bästa platta är och förblir It’s Uptown. 

Jag minns fortfarande dagen jag upptäckte Jimmy Smith

Fin hund dessutom.
Fin hund dessutom.

Att kalla Jimmy Smith för kungen av Hammondorgeln är ett fett understatement. Jag glömmer aldrig första gången jag hörde Jimmy Smith. Det var på vinylcafét på Amiralsgatan i Malmö, för cirka 10 år sedan. Jag hittade en platta som hette Back at the chicken shack, och beslutade mig för att spela den.
Vinylcafét var ett ganska speciellt ställe där det var lätt att dricka kaffe på krita, och där musikvalet var minst sagt brokigt, beroende på vem som för tillfället stod bakom disken. Som stammis fick man dessutom ganska stora rättigheter till skivspelaren, vilket jag såklart utnyttjade till max. Det kan omöjligen ha funnits något café i Malmö som spelade så mycket blues och jazz på den tiden. Tror jag i alla fall.

Jag hängde där mest hela tiden under gymnasietiden (Jag gick på Latinsskolan som i princip låg granne med cafét) och även några år efter. Jag utvecklades till en bluesdiktator. Men såvitt jag vet var det ingen som klagade.

Continue reading ”Jag minns fortfarande dagen jag upptäckte Jimmy Smith”

Världens bästa album: ”It’s uptown”

1960-talet. Ett årtionde som får många att tänka på flower power, Woodstock, hippies, Beatles och Stones. Inget fel på något av detta (förutom hippies. Avskyr dem.) men jag kan inte låta bli att irriteras över människor som säger att de ”lyssnar på 60-talsmusik” utan att nämna George Benson, eller någon annan av de fantastiska jazzmusiker som fick sitt genombrott då. Om jag har någon som helst mission i livet är det föra fram detta: It’s Uptown med George Benson är 60-talets främsta musikaliska produkt. Kanske världens bästa platta.

Jag orkar inte förklara varför. Lyssna.

Tillägg: om du klickar dig vidare på Spotify kan du upptäcka hur Benson under sent 70-tal bytte riktning och satsade på…well, smörsång typ. Så kan det gå.