Den feta ungens tid?

Jag och @Ralucadintica förde igårkväll en diskussion om huruvida dagens barn lär sig dansa på ett roligt och lättsamt sätt. Vi kom fram till att så inte är fallet. När vi var barn var dansen en mer integrerad del av själva musikupplevelsen. Som här:

Den var dessutom lätt att ta till sig, lätt att lära sig och utöva på fritidsgården. MTV var det medium man samlades kring. Det fanns en populärkulturell urkälla.
Idag är läget mer oklart. 60-tals popen kryper allt lägre ner i åldrarna, vilket skapar en stel och fysiskt hämmad generation. En fet generation möjligen. Det är den feta ungens tid.

Dagens populärkulturella dans känns mer avancerad och korreograferad. Mer smokes and mirrors. Dans som ett icke demokratiskt uttrycksmedel. Framförallt upplever jag den mer könsindelad, vilket är synd. MC Hammer var för alla.

Mollharmoniskt intro

Varför, in the name of fuck, väljer jag en header med min gitarr och förstärkare som motiv? Vad rör sig i min hjärna? Det är ju så otroligt töntigt detta med killar och gitarrer. Det är lika originellt med killar som spelar fotboll eller golf. Lika sexigt och lukrativt som att spela tv-spel. Tycker jag då.

Tjejer tycker att killar som kan ett ackord är det absolut sexigaste som finns. Det är verkligen helt sjukt. Hade jag någon som helst koncept om kvinnors frigörelse och självständighet, föll allt när jag lärde mig spela lite gitarr som 16-åring. Alla tjejer oavsett ålder faller. Inget omdöme.

Har du någon gång träffat en trevlig tjej som dejtar en kille som 1) är en idiot 2)inte har några pengar? Han spelar troligen gitarr.

Här ser ni en kille som verkligen kan lira. Fattat grejen.