Love is strange är en trevlig och sober ballad jag alltid förknippat med det förtjusande popbandet Everything but the girl. Alldeles nyligen gick det upp för mig att denna vaggvisa har en betydligt längre och bluesigare historia än så. Låten blev en hit redan 1956 med Mickey & Sylvia. En duo som få minns idag, vad jag vet. En tämligen polerad R n’ B -produkt välanpassad för radioformatet, men lägg märke till Mickey ”guitar” Bakers ganska utmanande och porriga gitarrfigurer. Det som inte kunde uttryckas i lyriken fick gestaltas i själva musiken. Eller övertolkar jag?
Det roligaste här är att ingen mindre än blueslegenden Bo Diddley var först med att spela in låten, några månader innan Mickey & Sylvia. Lyssna och njut av Bo Diddleys söta röst i poppaktering. Mil ifrån I’m a man:s roughness, men samtidigt bra mycket råare än säg Everything but the girls version.
Naturligtvis har många andra sjungit in denna Evergreen. Buddy Holly, Jackson Browne, Kenny Rogers och många andra.
Från Bo Diddley till Everything but the girl alltså. Vilken resa.
Den här Mick ”guitar” Baker är för övrigt en ganska cool och flink gitarrist med en ganska säregen och vass stil.
Tro för övrigt inte att jag missat detta filmklipp. ”Who you calling your lover boy?” Frågan ställdes även av David Johansen (?) i New York Dolls.
Bluesbloggen 