”He has the sweetest tone I ever heard; he was the only one who gave me the cold sweats.”
Så beskrev BB King en gång Peter Green. En introduktion så god som någon till denna gåta, och till den tragiska historia om denna gitarrist som under 1960-talets mitt och slut var världens bästa bluesgitarrist tillsammans med sin stora idol – BB King.
”Lär dig denna. Den har alla lärt sig. Lär dig spela Stop messin’ around och du kommer kunna spela allt, sa min gitarrlärare till mig när jag 16 år gammal. Ett något tillspetsat påstående, men ändå inte utan poänger. Låten, en vanlig 12-taktare, innehåller i princip alla de licks som BB King modellerade till perfektion under 1960-talets början och framåt. Peter Green, mer än någon annan vit bluesgitarrist, tog dem till sig och gjorde dem med värdighet och integritet till sina egna.
Eftersom jag i princip bara lyssnar på P1 hoppar jag både dag 17 – en låt som du ofta hör på radio och dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio.
Jag vet faktiskt inte riktigt vilket album jag tycker är bäst. Det finns många bra. Men Laya and other assorted love songs återkommer jag ständigt till. Som album betraktat är det riktigt, riktigt starkt, med en bra samling låtar som passar bra tillsammans.
Att jag hittills inte nämnt Derek Trucks på bloggen är en smärre skandal. Jag kan inte komma på någon ung hot shot som förvaltar och utvecklar bluesen med så mycket värdighet och stolthet som Derek Trucks. 31 år gammal och redan ett fullblodsproffs med fantastisk dynamik och attack i slidegitarren. Detta för bluesen så karakteristiska sätt att spela gitarr kan i ärlighetens namn bli ganska enformigt, linjärt och utan större mål och mening. Men Derek Trucks målar upp levande, nya figurer med sitt spelande som avviker och överraskar mig.
Jag har hittat årets gitarrprojekt. Jag ska planka, lära mig, hela Jessica. The allman brothers klassiska instrumentalare från 1973 års brothers and sisters. Hela låten!
Vilket är ovanligt. Jag brukar lära mig intron, solon och väl valda delar av låtar. Vilket ju är rätt ovärt, som det heter.
The Allman brothers ja. Sinnessjukt bra band som banade väg för så många andra inom genren southern rock. Duane Allman, som så många andra dog han alldeles för tidigt 1971 i en motorcykelolycka, var i övrigt en starkt bidragande orsak till att Derek and the dominos första och enda platta Layla and other assorted love songs, blev ett av tidernas bästa.
Bluesbloggen 