Denna fattar jag ärligt talat inte. Skulle musik kunna få en att känna sig skyldig? Hur då? Såvida man inte har en grej för nazistiska marscher eller Ultima Thule borde man ju känna sig rätt safe? och även om man hade en grej för nazistiska marscher eller Ultima Thule hade man säkert inte känt sig skyldig ändå.
Ur ett större mer katolskt perspektiv borde jag kanske känna både skuld och skam. Blues, rock- och popmusik handlar ju så ofta om sprit, sex och gud vet vad. Men detta är inget jag dagligen brottas med.
Fast det är klart. Denna kan väl alla relatera till?
Bluesbloggen 