Jag har just börjat utforska den för mig nya Spotifyappen/tjänsten Tunigo. Jag tycker det verkar vara en bra och smidig tjänst för att dela musik med människor man inte annars träffar. Lovande! Halva grejen med Spotify är ju att dela och att upptäcka ny musik. Man blir helt klart ännu mer motiverad att betala sina 99 kronor i månaden för Spotify, en musiktjänst som helt har revolutionerat min musikkonsumtion. I fråga om bredd och givetvis ekonomi.
Jag ska flytta om mindre än en månad och har packat ner alla mina CD-skivor. Min inställning är klar: skiten ska väck. Trots att anförskaffningsvärdet av dessa själlösa plastbitar uppgår till jag vet inte hur många tusen. Jag kan inte för mitt liv förstå människor som köper musik på CD som går att få digitalt via till exempel Spotify eller Itunes. CD-skivor är fula. Ljudet är enligt mig inte bättre än det man kan ladda ner digitalt.
LP-skivor är en helt annan fråga. Där har jag betydligt större bryderier. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra av mina LP-plattor. Jag som inte ens äger en LP-spelare i nuläget. Men jag vet inte. Ta bara Accepts Balls to the wall på vinyl. Det omslaget skojar man inte bort. Jag har dessutom mött Udo. Skoja bort det om du kan.
Bluesbloggen 