Inspirerad av morgonens upplaga av Stil, som handlade om manlig fåfänga, skapar jag härmed en ny kategori här på bloggen: Stilikonen. Vi får väl se hur länge jag kan hålla liv i den kategorien, hur länge jag kan mjölka den kossan så att säga, men faktum är att det inom genren finns en del intressanta uttryck utöver själva musiken som, lite beroende på hur långsökt man är, faktiskt tåls att tänka på.
Först ut är en herre som är lika flamboyant och uttrycksfull i sin musik som han är i sitt val av kläder: Stevie Ray Vaughan. Stora cowboyhattar med indianfjädrar, fladriga silkesskjortor, iögonfallande boots, scarves (enligt elaka tungor ett val som även hade ett praktiskt användningsområde: att torka bort kokainrester från överläppen) och tajta jeans.
Urban cowboy blev under 1980-talet ett begrepp i USA, i och med filmen med samma namn från 1980 med John Travolta i huvudrollen. Detta i takt med att även countrymusiken vitaliserades och blev populär även på listorna igen. Det är väl ganska tveksamt om huruvida Stevie Ray Vaughan, som fick sitt stora genombrott cirka 1982, tog något intryck av denna trend – något säger mig att han, född och uppvuxen i Dallas, Texas, helt gick sin egen väg, genom att kombinera och modifiera cowboystilen med attribut som flörtade med USA:s ursprungsbefolkning (fjäderhatt och Poncho) och även en del med Tex Mex-stilen. Icke desto mindre var hans tajming perfekt och hans klädstil, som tio år tidigare eller efter förmodligen skulle ha blivit utskrattad, låg helt rätt i tiden.
Betyg: 3,5 av 5 urtvättade t-shirts.
Bluesbloggen 