Jag tänker inte ens gå in på min frånvaro. Låt oss bara säga att jag delvis varit lite down and out och lämna det där. Ett tag fick jag för mig att starta en podd – vilket jag också gjorde – men jag tror att jag kommer att lägga ner den. Oroa dig inte. Den handlade inte alls om blues.
Jag vill också be alla band och promoters/skivbolagspersoner and what not om ursäkt för dålig (obefintlig) respons på det ni skickat in.
Det är inte lönt att ens sammanfatta den tid som gått eller vad som hänt i mitt liv (inget väldigt dramatiskt!), så jag tänker inte ens försöka. Det är lika bra att cut to the chase! Här kommer lite mer eller mindre nya findings och etablerande av fakta. Håll till godo! Mer kommer i framtiden. Hoppas jag.
Aretha är död
Och alla kommer ut som her biggest fan. Oväntat. Jag har egentligen inte lyssnat så mycket på henne, egentligen. Lite konstigt för jag inser hur outstanding hon är. Det kanske är lite som det länge var med Hendrix. Alla säger att musiken är så överlägsen, sakral och samhällsomvälvande att jag inte kan ge det hela en jordnära chans. Musiken har pratats sönder av äldre gubbar i skinnväst. Samma sak var det länge med Beatles. Jag vet inte om det är en mansgrej. Att känna sig speciell och unik. Att tro att det man lyssnar på är outforskat. Konstigt är det.
Fet blues. Christon ”Kingfish” Ingram
När kommer han till Sverige? Vem är han? Kommer han att bli äldre än 27? Det får vi verkligen hoppas. Han är 18 bast och lirar- och sjunger – med imponerande mognad. Vi snackar fet, kompromisslös blues med alla de rätta ingredienserna: BB King, Freddie King, Hendrix, etc. Hittar inget på Spottan men det finns mycket på Youtube.
Sam Smith
Äkta king. Han kan då inte göra något fel, i min bok. Blev riktigt lack på en klassiskt skolad person på min Instagram som anmärkte på att han ”sjunger så dåligt” och har ”usel teknik”. Eller mest matt. Personer som är ”klassiskt skolade” kan i vissa fall vara mycket påfrestande. Med all sannolikhet kan de lyssna på ett solo med Slash och anmärka på ”atonala toner” eller något. Man är till exempel på en fest där alla sitter och har det riktigt trevligt och bra och kanske lyssnar på, vad vet jag, tropical house eller något annat tillgängligt. Så vill vederbörande byta musik till någon slags jobbig frijazz och alla ba ”oook, nu är han igång”. Min polare, låt oss kalla honom Horst, har en sådan vän/bekant, vi kan kalla honom jazz-Martin. Han ska jämt forcera sin ansträngda musiksmak på andra, därav namnet jazz-Martin. SAD.
Dag Vag, kanske mer än aooouumpaba
Började igår slökolla på SVT:s dokumentär om Dag Vag. Intressant tidsdokument och ett gripande människoöde. Dock tycker jag egentligen att de hade en bra låt, hiten från 1988. Inget ovanligt för mig att uppskatta det välpolerade och överproducerade.
Tillskott i familjen!
Det blev en Fender Stratocaster. Något otippat då jag länge varit en Gibson-kille (har avyttrat två Strator genom åren), men det bara kom till mig. Jag kommer EVENTUELLT lägga upp ljudklipp. Om jag vågar.
https://www.instagram.com/p/BfRDSMsgk00/?hl=sv&taken-by=magnusmosen
Prince solo
Jag är inte dement. Jag vet att jag bloggat om detta förr. Men vill bara etablera att detta solo fortfarande är fetast och att den person jag en gång unfriendade på Facebook fortfarande är unfriendad.
Bluesbloggen 