På deras Facebooksida hyllar Wallin-Jison (ett för mig nytt radarpar) Lightnin’ Hopkins som ”guitar hero number #1”. Helt i enlighet med detta är det också Lightnin’ Hopkins jag först kommer att tänka på när jag lyssnar på Wallin-Jisons senaste platta ”Guilt”. Det är tydligt att Christian Wallin och Lasse Jison Johansson strävar efter det vi, kanske lite diffust, ofta kallar ”beat”, ”puls”,”groove” eller rentav ”sväng” om man är 80 år gammal.
På detta album står inte de grandiosa gesterna eller musikaliska utsvävningarna i centrum. Detta är musik som syftar till att få dig att stampa takten, gunga med huvudet eller att sittdansa på kontorsstolen – vare sig du vill det eller inte. Albumet är musikaliskt stramt, renodlat och nischat kring just rytmen, drivet. Det kan låta enkelt, men det är det inte. (Prova själv).
Förutom Lightnin’ Hopkins hör jag också ett spartansk Fabulous Thunderbirds, i synnerhet i sista spåret, Free Advice.
Att hålla det enkelt är en konst i sig. Wallin-Jison lyckas!
Bluesbloggen 