Ifall ni undrar. Tyst på bloggen på grund av flytt. Men, det är en bra grej! Jag har faktiskt flyttat in i mitt drömboende, om jag får säga det själv. Jag har alltid trånat efter att bo i just detta hus men har ändå aldrig trott att jag skulle kunna köpa en lägenhet här.
Men nu har jag det.
I kväll skulle jag skruva ihop bokhyllan, för att verkligen knyta ihop säcken. Trodde jag. Det visade sig vara jäkligt svårt om man inte är två, som manualen så provocerande hjärtligt illustrerar. Detta unkna tvåsamhetssamhälle. Jag har absolut inget emot att människor flyttar ihop och har förstått att detta är normen. Fine. Men det borde ändå vara precis lika lätt att konstruera en medelstor bokhylla som en person kan sätta ihop. Jag är alltså varken ingenjör eller snickare. Men likväl.
Jag förmodar att det sitter en, antagligen flera, ekonomer på Ikea och räknar på sånt här. De nagelfar varenda skruv, mutter och plugg. Ekonomi möter hållfasthetslära och fysik, och möjligen demografi och något mer, och man kommer fram till att man faktiskt tjänar ett öre eller så per hylla, genom att konstruera en bokhylla som fodrar två personer i monteringsprocessen. Jag hoppas detta. Jag hoppas verkligen inte att man måste vara två enbart för att man är dumma i huvudet. Vinstmaximering kan jag respektera.
Så nu sitter jag med mina boklådor och dricker öl. Fast i en lägenhet jag verkligen vill ha. Alltid något.
Har mången gång, provocerad till tänderna av Ikeas manualmed ledsen min på ensam byggare, med tårarna brännande bakom ögonlocken, kämpat mig fram, sida för sida, med blåmärken, bulor och blodsutgjutelse och sedan dansat ”in your face Kamprad dansen” när möbeln sen står där. I all sin prakt.
Skulle vilja se denna dans!