Efter att ha lyssnat igenom Van Halens nya platta A different kind of truth kan jag konstatera att det är en bra och tajt platta med ett band som säkerligen kommer låta bra live, men som inte riktigt levererar på platta. Detta är tungt och välproducerat men den ruffiga charm som var så utmärkande för David Lee Roths era mellan 1978-1984 finns inte där, riktigt. Dessutom finns inte låtarna där. Tattoo är ett helt ok spår. Detsamma gäller You and your blues, Blood and fire och Led Zeppelinska Stay frosty. Men, ingen Dance the night away eller Ain’t talking about love. Plattan påminner faktiskt ganska mycket om David Lee Roths soloplatta DLR Band från 1998, där bland annat John 5 levererade sjukt bra gitarrlirr men där cirka noll av låtarna fastnade.
Detta är en Van Halenplatta som tyvärr saknar sin huvudingrediens: trallvänlighet.
Hittade dock denna trevliga intervju!
VH Interviews from Van Halen on Vimeo.
Bluesbloggen 