Läser att Prince, denna märkliga men synnerligen begåvade herre, gör vad man kan kalla en Van Halen, fast tvärtom inför Way Out west. I stjärnans rider – som egentligen inte är så märkvärdig om man jämför med en del andra artisters önskelistor – specificeras det bland annat att han kräver en skål med M&M:s där alla färger är bortplockade utom de bruna. Om detta stämmer innebär det kuriöst nog att han har ett önskemål som liknar det Van Halen brukade ha. Fast de vill ha alla bruna godisar bortplockade! Det är mycket med det jordiska.
Poänglös rockstjärneattityd? Kanske.
Men David Lee Roth har vid ett flertal tillfällen förklarat bandets begäran med ett väldigt rationellt argument. Om bandet anlände till en spelning och fann att de bruna godisarna inte var bortplockade – då anade de oråd. För om konsertarrangören inte kan ordna med en så simpel sak, hur kan man då luta sig tillbaka och tro att denne är kapabel till något annat, överhuvudtaget? M&M-skålen var ett första test. Om arrangören misslyckades var det dags att hålla ögon och öron öppna för andra, mer allvarliga missar.
Bluesbloggen 