Roffe Wikströms ”Istället för tystnad” är höstplattan 2011

Roffe Wikström.

Idag har jag (sådär några månader efter release…) lyssnat på Roffe Wikströms senaste platta, Istället för tystnad. Jag är mycket imponerad – nästan rörd  – över detta album, som handlar om att åldras som man.

Åtminstone är det så jag tolkar den. Den värdiga ålderdomen. Resignation, på ett bra sätt. Jag hoppas att allt kommer bli som Roffe Wikström beskriver det i Nog står jag ut med livet.

Detta är en vacker platta med vackra nogsamt utmejslade alster som berättar om hur det är att vara man. Eller att försöka vara det. Varken mer eller mindre.

Ingen bluesplatta i puristisk mening. Roffe Wikström har på ålderns höst verkligen utvecklats som låtskrivare. En hel del av hans material har jag alltid tyckt vara väl macho, väl gubbabluesrockigt, även om jag inte kan låta bli att älska till exempel den manglande Allt är gjort av plåt från 1994 års Mississippi. Men Istället för tystnad är något mycket mer, något mycket djupare. Det är en personlig och till största del akustisk tolkning utan skyddsnät. En och annan stråke hörs med, dessutom, till exempel i 50-talsmässiga tryckaren Jag tänker hålla ut.

Arton nätter, nitton dagar är en vacker ballad om Roffes mor,  med trevligt inhopp av Caroline Af Ugglas, som också gästar på När vi har kommit hem. Nästan obehagligt pastorala Krigsmannen är en perfekt avslutare. Jag hoppas verkligen att Roffe kommer släppa fler plattor. Men om han bestämmer sig för att inte göra det kan han hålla huvudet högt.

Jag tror jag redan nu har hittat Höstplattan 2011.