Det här med att lycka inte kan köpas för pengar stämmer troligen. Men man kommer ganska nära ibland genom att köpa en ny gitarr. Mitt senaste tillskott är en svart läcker Gretsch Electromatic G5120. Under dagen provade jag bland annat några Fender Telecasters i samma prisklass. Inget ont om dem – och man ska inte jämföra äpplen och päron – men så trista de var i jämförelse med denna leklåda! Precis lagom porrig och med en fantastiskt trevlig ton! Varm, men ändå väldigt spretig och rå. Ingen jazzbox, kanske, utan snarare skitig Psychobilly?
Sedan är ju darrpinnen, vibratorn (kärt barn har många namn) en höjdare på dessa gitarrer. Bigsbysvajet håller stämningen väldigt bra. Visst, bisara toksvajningar fixar den inte, men man kan darra på rätt bra.
Jag skulle rekommendera denna gitarr till ganska många. Erfarna gitarrister men också till ”nybörjare” som kan lägga ner några tusen extra på en gitarr som är lite roligare än till exempel en Epiphone Les Paul som ofta rekommenderas. Inga jämförelser i övrigt, dock. Gretsch är Gretsch och soundet är, oavsett prisklass, väldigt speciellt och eget.
Väldigt, väldigt mycket gitarr för pengarna. Jag slog till efter 10 minuters provspelande. Som ni kan se är jag ingen mästare, men det är alltid kul att spela gitarr. Och att köpa gitarrer är det bästa! Jag bjuder på en video med missar, minnesvärda grimaser och taskigt ljud.
Bluesbloggen 