Det var ett bra tag sedan jag gjorde upp med Guilty pleasure. Verkligen. Jag har satt mig över den typen av dårskap. Att skämmas för att man gillar en låt? Trams.
Ett tag tänkte jag på Michelangelo med Björn Skifs. Men den svänger ju. Det är en objektiv sanning sanning som vilken hipster som helst kan skriva under på. Skifs körade till Oh Fibes, Oh fibes. Han är i ropet, helt enkelt.
Så kollade jag igenom min tränings/löparlista i Spotify. Då hittade jag: Jay Sean. Jag tycker det är sjukt välproducerad…vad man nu ska kalla det. Men jag kan inte direkt säga att jag spricker av stolthet. Men när jag kubbade runt ett snöigt Pilldammarna i vintras gjorde denna låt susen.
Bluesbloggen 