Sean Costello spelade för livet

Sean Costello. Foto: Donald Schellhaas
Sean Costello. Foto: Donald Schellhaas

Det låter slitet och banalt, men ofta känns det som att de bästa dör för tidigt. Jag har tidigare beklagat Mike Bloomfields tidiga bortgång på bloggen. En betydligt mer nutida tragedi stavas Sean Costello. Den 15 april 2008 dog han i en oavsiktlig överdos, endast 28 år gammal.
Tillsammans med artister som Joe Bonamassa, Mike Zito och Dave Gross tillhörde han den unga generation gitarrister som vitaliserade den lektriska ”jävlaranammabluesen” med tydlig förankring i den moderna, köttiga texasbluesen, utan att för den skull negligera äldre mer swingbaserade influenser som T-Bone Walker och till exempel Clarence ”Gatemouth” Brown. 

Sean Costello kombinerade den ungen gitarristens vilja att tekniskt briljera med en imponerande mognad, integritet och känsla för dynamik. Detta kombinerat med en lika djup inlevelse och botten i sångrösten.

Det är en efterhandskonstruktion. Men när jag hör artister som Sean Costello, Mike Bloomfield och för all del Jimi Hendrix, får jag intrycket av att de spelade för livet. Som om de redan i tidig ålder insåg livets ändlighet.

Memento mori. 

2 reaktioner på ”Sean Costello spelade för livet

  1. Sean Costello har lyckats hålla sig utanför min musikradar. Det är bara så tråkigt att hitta en artist som redan gått och dött. Är helt fast i ”Anytime You Want” och ”Told Me A Lie”. Briljant!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s