Sven Zetterberg fick mig att tappa hakan

Sven Zetterberg - pure bluespower.
Sven Zetterberg - pure bluespower.

Vissa artister gör ett starkare intryck än andra. En av dem heter Sven Zetterberg. Honom har jag aldrig bloggat om här, vilket är något märkligt. Det finns nog ingen artist som varit en viktigare inkörsport till bluesen för mig, än Sven Zetterberg. Första gången jag såg och hörde honom var någon gång i början av 2000-talet, på Mönsterås bluesfestival.

En amerikansk artist, vars namn jag nu inte minns, hade med kort varsel ställt in sin spelning och Sven Zetterberg, Sveriges främsta bluesartist (det visste jag inte då), blixtinkallades till en spelning med Mönsteråsbandet Wolves (osäker på stavningen!)

Jag var där med en god vän och hennes familj och de var inte speciellt exalterade över att, ännu en gång, tvingas lyssna på Sven Zetterberg som var ett självklart inslag på alla bluesfestivaler. Lite fed up, var de. Men detta var min första bluesfestival, och min första Sven Zetterbergkonsert. Jag hade verkligen inga förväntningar när den rågblonda bulldogen med rockabillyfrisyr och hawaiiskjorta gick upp på scenen. Desto mer tappade jag hakan när han började sjunga och spela gitarr.

Den jävla tågan, den glöden. Sedan den dagen är jag fast. Klippte rockabillyfrisyr och började, vilket kanske är mer tveksamt, börja bära hawaiiskjorta till vardags som till fest.

En svensk artist som sjunger i samma liga som de den absoluta eliten. Med inlevelse, passion och genuin southern soulkänsla. Det är något otroligt unikt inom svensk blues som inte saknar duktiga gitarrister, men som lider desto större brist på riktigt duktiga sångare.

Det är just detta som är grejen med Sven Zetterberg. Han är så komplett som artist. Han spelar gitarr med enormt driv, har en fantastiskt röst, väljer ut och skriver bra låtar, han spelar bra munspel och har cool frisyr.

Han är också mer än bara bluesartist. Han är ett stort fan av själva musiken. Letar, utforskar med barnets entusiasm och upptäckarglädje. Det märker man på de låtar han själv väljer att spela in och framföra live. Risken är liten att vi får höra ännu en cover av Red House eller Sweet home Chicago. Istället tar oss Sven med på en ambitiös bildningsresa i blueslandet. Visar vägen, inspirerar, öppnar dörrar till nya områden att utforska.

What’s not to like?

Den senaste plattan Grounded in reality är riktigt bra. Men min personliga favorit hittills är den spretiga Let me get over it från 2001. Starka låtar, bra gitarrspel, skönt retrosound. Finns ej på Spottan. NI MÅSTE ALLTSÅ KÖPA DEN. Vet inte om ni kommer ihåg CD-skivan?

5 reaktioner på ”Sven Zetterberg fick mig att tappa hakan

  1. Det var på tok för länge sen jag lyssnade på Sven Zetterberg. Han är ju så grym. Har tyvärr aldrig lyckats sett mannen live… än.

    Tack för återupptäckten🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s