
Ända sedan jag häromdagen upptäckte denna platta, har jag återupptäckt Junior Wells, denna Chicagobluesens munspelsmaestro, som har spelat med både Muddy Waters och Rolling Stones. Bäst är naturligtvis hans fantastiska inspelningar med Buddy Guy, en kombination som på pappret kanske borde vara något vansklig. Två stora egon, två personligheter med krav på utrymme, på samma scen? Går det?
Det funkade i alla fall mer än väl. Lite upplever jag att Buddy Guy visade prov på klass, genom att möjligen ta ett litet steg tillbaka och demonstrera vilken fantastisk kompgitarrist han är, genom att ibland mer satsa på små fills, snarare än de blixtrande kulsprutesolon han annars gjort sig känd för.
Finns det någon snuskigare, mer funky bluesartist Junior Wells? Får man säga sexig?
Den hesa, bedjande flåsrösten på Good morning little schoolgirl. I ärlighetens namn, något coolare än, till exempel, Johnny Winters uppspeedade rockversion, om man nu ska göra en sådan jämförelse. (Kanske inte.)
Han är verkligen en av de största scenpersonligheterna inom bluesen någonsin.
”One, two, you know what to do!” Till och med hans klassiska inräkning av Messing with the kid är en klassiker.
Han dog 1998 i cancer.
Sjävklart har jag gjort en playlist med mina favoriter, som jag tror kommer fyllas på. Oftast är Buddy Guy med på ett hörn, men det stör väl ingen?
Underbar platta! OCh sexig….”Magic” Sam Maggot gjorde två Chicagobluesrökare på Delmark som platsar in i Blusens Hall OF Fame desutom….
Ja herregud! Magic Sam! Vilken kille. Måste blogga om honom snart…
Ser jag fram mot…