Visst är det en kalkon. Som en musikalisk Karate Kid. Men ändå. Filmen Crossroads (ej att förväxla med Britney Spears film från 2002), är sevärd, om än bara för den klassiska duelscenen mellan Eugene Martone (Ralph Macchio) och flyhänte racergitarristen Steve Vai.
Eugene har begett sig ut på en luffarresa i Södern med den äldre herren Willie Brown, som säger sig känna till ett outgivet spår med Robert Johnson. Som de alltså nu ska leta efter. Ni fattar vilken bra film det är.
Jag ska inte avslöja den rafflande handlingen för mycket, men Eugene måste rädda sin och Willies själ genom att vinna en gitarrduell (arrangerad av djävulen) mot Jack Butler (Steve Vai.)
Macchio riff spelas i själva verket av slidemogulen Ry Cooder. Kombinationen Cooder-Vai är roligare än vad man tror. De matchar varandras riff perfekt, om än med helt olika stilar från två musikaliskt ganska olika världar.
De sista avgörande halsbrytande licket spelas dock i själva verket av Steve Vai. Förmodligen inte på en Fender Telecaster, då denhar för få band för att man ska kunna spela hela stycket, som tusentals hårdrocksgitarrister kom att kopiera under 80-talet. Cooders smakfulla slidegitarr smällde nog inte lika högt. Men håller kanske bättre i längden.
Bluesbloggen 
Enligt Arlen Roth, som var Ralph Macchios gitarrlärare inför filmen, så skulle slutet egentligen ha varit en duell mellan Macchio och Ry Cooder, båda på slidegitarr. Sen har jag läst en historia om hur både Steve Ray Vaughan och Johnny Winter var påtänkta för Steve Vais roll. Det hade ju onekligen blivivt mer blues på det viset, men herr Vai är onekligen cool i duellen(fast på ett lite åttiotalsartat vis).
Relevant info som vanligt från dig! Arlen Roth, har inte han gjort en massa instruktionsfilmer genom åren?
Själv hade jag hellre sett SRV, tror jag. Hade varit fräckt.