Jag och @Ralucadintica förde igårkväll en diskussion om huruvida dagens barn lär sig dansa på ett roligt och lättsamt sätt. Vi kom fram till att så inte är fallet. När vi var barn var dansen en mer integrerad del av själva musikupplevelsen. Som här:
Den var dessutom lätt att ta till sig, lätt att lära sig och utöva på fritidsgården. MTV var det medium man samlades kring. Det fanns en populärkulturell urkälla.
Idag är läget mer oklart. 60-tals popen kryper allt lägre ner i åldrarna, vilket skapar en stel och fysiskt hämmad generation. En fet generation möjligen. Det är den feta ungens tid.
Dagens populärkulturella dans känns mer avancerad och korreograferad. Mer smokes and mirrors. Dans som ett icke demokratiskt uttrycksmedel. Framförallt upplever jag den mer könsindelad, vilket är synd. MC Hammer var för alla.
Bluesbloggen 