Noterar att Min vän Stieg Larsson nu översatts till engelska och marknadsförs ganska hårt utomlands. Till exempel skriver Usa Today om boken.
Behöver jag ens nämna vilken press detta sätter mig i? Jag har under den senaste tiden begravt mig i livets mer profana delar. Budgetar, affärsplaner, blanketter, skattsedlar och andra tekniska frågor som borde lämnats till en konsult. Så ironiskt att det man verkligen vill göra, som att påbörja en roman med starka inslag av fakta, helt hamnar i skymundan. Kvävs av samhällets krav på kortsiktig vinst. Debit och kredit , summa och brutto.
Givetvis håller det inte. Inte i längden. En vacker dag gör jag en Falling down.
Ska nu luncha med min gamla kamrat Viktor. Det kommer bli kött. Kanske en pepparstek?
Får mig osökt att tänka på Leibniz gamla pepparsteksliknelse. Han menade att vi lever i den bästa av världar. Världen är en stor pepparstek. Om allt smakar och känns starkt och beskt är det för att vi råkar sitta och suga på ett pepparkorn.
Bluesbloggen 