Detta är Thomas Andersson. Jag träffade denne herre ikväll och han framstår som väldigt sympatisk och behaglig.
Så förtjusat chockerad jag blev när han förklarade att The Smiths är ett av hans hatband.
The Smiths och Morrissey räddade mitt liv. Bokstavligen talat, nästan.
Thomas, som primärt är ett jazzfan, menar att The Smiths var tråkiga och omusikaliska.
Det känns märkligt att spontant gilla en person som hatar det man älskar.
Men jag gillar hans raka och mycket konkreta förklaring. Är något tråkig så är det.
Jag ångrar att jag osmidigt nog inte förde över konversationen till jazz.