Jag har i grunden ganska liberala grundvärderingar. Mina mamma är från Polen och jag har sedan barnsben blivit upplyst om hur kommunismens grova brott. Framförallt var toalettpappret i väldigt dåligt skick. Detta minns till och med jag från barndomen. Men allt var inte sämre.
Till exempel fick alla jobb och sprit. Och framförallt ger jag mig fan på att man slapp läsa de horribla jobbannonserna man läser i blandekonomin Sverige anno 2010. Jag har en jävligt grundläggande fråga, riktad till näringslivet rent generellt: Vill ni på allvar anställa psykopater med grova narcissistiska personlighetsstörningar? Det verkar så.
Många jobbannonser jag läser är så sprängfyllda med hyperboler och fantasifulla superlativ att jag inte ens skulle drömma om att söka tjänsten. En chef som i en annons söker ”den bästa”, ”den vassaste” och så vidare vill jag inte jobba för. Jag utgår från att det är en vidrig arbetsplats. För vilka människor söker sig till en sådan machomiljö?
Jag avskyr människor som tycker de är bäst. (Jag like:ar Jantelagen på Facebook.)
Vi tar några exempel!
Mest synd är det inte oväntat om säljarna. Jehovas Vittnen framstår som högst resonabla och avslappnade i jämförelse med den besatta, hysteriska ton som säljfirmorna slår an i annonserna.
Ni vill inte anställa en säljare. Ni vill anställa Kristi Brud, tänker jag.
Ingen regel utan undantag.
Ett företag söker ”dig som kommer att bli den bästa säljaren!” Företaget, som bland annat skriver att ”smörjteknik har en positiv utvecklingstrend” är indeed smörigt i annonsen: ”Tänk dig? Smörjteknik i framtiden, mer förebild än spegelbild och samtidigt under ständig förbättring. Visst är tanken annorlunda du i en framtid med en fräsch 100 åring…”
Erotiskt och lubricerande. Och samtidigt obegripligt. Men ett poetiskt anslag. Det blir poäng.
Bluesbloggen 